Knut vid knut

Man kanske kan tro att en knut är en knut, bara helt enkelt två stockar som man karvar ur lite och sätter ihop. Icke. Inte de här knutarna i alla fall. De är i stort sett tredimentionella skapelser, som skulpturer ungefär, där man får hugga ur utifrån och in och hugger man för mycket så är det liksom kört.

Det är de mest märkliga vinklar och vrår som visar sig när man studerar knutarna, sånt man som lekman aldrig skulle ha förstått sig på om man inte fått det förklarat för sig av en tvättäkta timmerman. Någon liten snedställd extra "vinge" är till för att motverka drag... Jojo. Den som har räknat ut en sån sak borde få något slags pris, postumt, tycker jag.

Varje knut är individuellt yxad från början, så när en sån ska ersättas så är det ett mätande, ritande, sifferskrivande och yxande i evigheter innan stugan tas isär, stocken provas in, passar eller passar inte, tas ur igen för justering eller får sitta kvar för att drevas, tätas, med den där husmossan vi plockade ner från ladugårdstaket i höstas och som stått i stora säckar inne i vedboden under vintern.

Man skulle ju också kunna tro att själva stockarna i sig är platta och att man lägger två plana ytor mot varandra när man sätter ihop dem. Icke. Inte de här stockarna i alla fall. De yxas rundade och de ska passa så perfekt i varandra att när man sätter ihop dem efter att man drevat, ska de utstickande mossbitarna skäras av som av en kniv... Ungefär. (Det är sånt timmermän skämtar om sinsemellan, kan jag avslöja, men det är ungefär i den riktningen man arbetar.)

Jag vet inte riktigt hur många stockar som bytts ut helt eller som lagats (återkommer en annan dag när jag räknat...), men under köksfönstret har det bytts flest i alla fall. Där är också ett par stockar till vänster om fönstret, lite högre upp utbytta. De var lagade tidigare och jag minns från när jag var liten att vi en sommar upptäckte hästmyror på den sidan av huset, som gnagde sönder det som kom i deras väg. Jag kommer också ihåg att min pappa slängde bensin på stugan där, för att få bort dem. Det måste ha lyckats, och tur var väl det - hästmyror kan nog äta upp ett helt hus på ganska kort tid, har jag förstått.

Och det var ju också så att när timmermannen tog bort fönsterkarmen i det fönstret, så kunde man titta rakt ner genom stocken under, den var liksom ihålig, vilket man inte såg när karmen satt på plats. Även bakom skafferiet i köket hittade han skador, när han till slut var tvungen att flytta på det för att komma åt att arbeta med den där tvärsgående syllen som satt mitt i huset, men som hade släppt taget och som gjorde att framsidan buktade ut, som en liten rund mage ovanför byxlinningen.

Så hur eländigt det än ser ut när allt är borttaget och urrivet, så har det varit alldeles, alldeles nödvändigt för att komma åt alla dolda skavanker som inte hade varit roliga att hitta i efterhand, när tapeterna och gardinerna kommit på plats. Och - believe it or not - ALLT TIMMERARBETE ÄR NU KLART!!!