Livsspår

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Den här säsongen kom livet liksom emellan, både för dem som hjälper oss med stugan och för oss själva. Det mesta i renoveringen blev försenat, men snyggt och bra blev det som blev, det måste sägas! Stugan är så rak, så att jag upplever den som sned, eftersom jag alltid har sett den sned. Sen måste även detta sägas - spismuren gick sönder betydligt mer än vi befarat, antagligen eftersom den är omgjord efter att stugan redan blivit sned, kanske på 50-talet, 1950-talet alltså. Så när stugan blev rak, så blev liksom spisen sned. Och nu när det blivit kallt går det inte att mura och laga den. Så. Status: färdigtimrat (snyggt!), trasig spismur (osnyggt!), inget inlagt golv och därmed inget annat invändigt gjort heller, såklart (framtidsplaner för anno 2015!). 

 

!Sen kan jag säga att vi faktiskt hann lite MER än vad vi hade tänkt också. Efter röjning och släpande och eldande av kvistar och självfallna träd i 3-4 heldagar har stora delar av tomten definitivt blivit snäppet snyggare. Frigjorda diken har gjort det mindre sankt på sina ställen och med tanke på att gräset kom tillbaka så otroligt fort i allt det sönderkörda och grävda (se översta bilden), så hoppas jag på midsommarblomster och älggräs på vår äng i sommar!

Men nu får stugan gå i ide ännu en vinter tillsammans med björnarna. För björn verkar det finnas - ända in på tomten. Jag hade försökt fixa en liten "fikahörna" under sommaren -det är ju såklart det absolut första som måste fixas på en tomt! - så jag röjde sly och gamla lämningar från bland annat tidigare fällda träd, som ingen tagit reda på.

Kvar efter mina röjningar blev en gravt förmultnad men gigantisk och tung stock, som jag tänkte att vi behövde vara flera för att hjälpas åt med framåt våren (hade ändå inte hunnit måla om de gamla fina trädgårdsmöblerna, från den slitna och ORANGE färgen någon målade om dem med på 70-talet...). Men det såg liksom ganska prydligt ut ändå - fixat, men med en kvarliggande stock täckt av ljusgrön skimrande mossa.

Men nu har någon väldigt stor och stark varit där och finfördelat stora delar av den och stökat till rejält i fikahörnan, kan jag säga.

Av storleken på de bortrivna träbitarna att döma är det inte någon liten fågel som letat småkryp eller någon ivrig hund på promenad som varit där. Jag vet att det finns ganska gott om både björn och varg i området, så jag är egentligen inte förvånad, men det kändes lite som björnfrossa ändå när jag stod där och undrade vad som hänt och så sakteliga förstod. Hen hade i alla fall den goda smaken att röja runt när vi inte var där. Vill gärna att hen fortsätter så, om vi ska fortsätta samsas om samma plätt på jorden.