tisdag 13 oktober 2015

Trädgårdsdrömmar






Ja, gott folk, detta är ett dike. De vackra pyttesmå ljuslila violerna är vad jag förstår sandviol, efter att jag slagit upp i en flora. Hittar också vad jag tror är skogsviol.
Och precis när jag håller på och sågar ner sly på tomten på framsidan av stugan, så ser jag i sista stund att allt inte är vilket sly som helst, som alm och sälg, som bara drar till sig mygg och inte tillför särskilt mycket mer än så. Mitt uppe i alltihop blommar något körsbärsliknande. Mycket skirt och skogsblomsvackert och de får absolut stå kvar! Vilken tur att de bara fanns där!
Jag undrar så väldigt mycket hur det kan ha sett ut genom tiderna. Antagligen enkelt och med fokus på odling av nyttoväxter och djurmat, men ändå. Det märks att det varit någon slags bearbetad mark i århundraden, eftersom det direkt kommer fram fina vilda växter av olika slag nu när en massa träd försvunnit.
Den vackra lila tibasten som blommar i snön har jag berättat om tidigare och den är väl kanske mer en välvårdad lövträdsskogs-växt, skulle jag nog säga, men som ju också tyder på att platsen varit i mänsklig vård länge.
Jag vet att jag var med min pappa för länge sedan och hämtade ett skogsolvon och en humleplanta, som han visste var han skulle hitta i snåren runt stugan. Tackochlov har de plantorna överlevt sedan 70-talet och även under tider av lite sämre trädgårdsskötsel nere vid det stora huset några kilometer bort, så jag kommer att ta skott därifrån och flytta tillbaka dem dit de hör hemma.
Har också hittat penningblad, en gulblommig liten marktäckare, i något som jag minns benämnt som det ”stenparti” som min yngsta farbror ska ha anlagt, vilket måste varit innan han dog 1967. Varför jag satte ”stenparti” inom citattecken är för att det jag ser idag är tre-fyra medelstora stenar mellan två träd – och så dessa penningblad i gräset runtom. Sedan finns ett par lupinplantor, som jag också minns att min pappa planterade och som alltså också överlevt.

Och så kom ännu en glad överraskning framemot sensommaren – jättebalsamin i slänten bortemot bäcken! I mängder! Det är en gammaldags tvåårig växt, om jag minns rätt, och när jag kollar på nätet ser jag att den ursprungligen är från Himalaya (!), att den förvildats i Sverige och på de brittiska öarna och att den skickar ut sina frön som genom en explosion! Man tackar! Explodera på bara!
Ja, jag går verkligen i trädgårdstankar, hur konstigt det än kan verka. Och med trädgård menar jag även det vilda och vackra. Jag ska verkligen, verkligen försöka att låta det vara lite enkelt och fritt och låta saker vara som de vill var de vill. Jag har planer på bland annat några gammeldags buskrosor som jag har i förvar på annat håll, som jag hoppas ska trivas och sprida sig och bli till lite mindre buskage här och där.
Så fort som möjligt tänker jag mig också plantera ett bigarråträd på tomten bakom stugan. Längs med baksidan av stugan ska jag flytta och plantera några stora snygga strutbräken, såna där ormbunkar som växer just som i en samlad strut, som var vanligt förr att planera just sådär längs med väggen på skuggsidan.
En liten vanlig skogsen ska det också bli mitt bakom stugan. Den som stod där förut var illa åtgången och gick slutligen hädan i samband med alla trädfällningar och grävningar. Tyvärr. Den enen kunde man titta på genom fönstret i kammaren och en sommar när jag var liten var det ett litet fågelbo inuti enen. Så det undret hoppas jag ska ske så småningom även i nästa en.
Bakom stugan vill jag också ha tillbaka en ”sträcka” gärdesgård på samma plats som den kvarblivna sträcka som fanns förut stod och vinglade, mellan stugan och ladugården. Vid den kommande nya gärdesgårds”sträckan” ser jag framför mig en och annan nyponros som lutar sig och trasslar in sig lite snyggt mellan störarna...
Den där gamla vingliga gärsgårdsbiten som fanns kvar när jag var liten var faktiskt helt oumbärlig för mig, eftersom man skulle hoppa över sju gärdesgårdar när man plockat de sju blommorna på midsommarafton. Jag hoppade fram och tillbaka sju gånger och drömde – ingenting. Men det vore ju bra om det finns något att hoppa över framöver för dem som kanske har förmågan att drömma bättre än jag... Nattetid alltså. Dagdrömmar har jag inga problem med...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar