Det bästa av två världar

 

 

Trädfällarmannen ringer till jobbet och avrapporterar:

 

- Nu är det tomt på trän här!

 

Jag hade sett de himmelshöga träden länge, utan att riktigt tänka på HUR höga och gamla de verkligen hade blivit rent praktiskt - att de faktiskt skulle kunna falla över stugan nästa höststorm. Hade inte heller hunnit fundera över hur man skulle kunna fälla dem för att förhindra det, utan att krascha hus eller skapa något galet plockepinn med kubikmeter efter kubikmeter presumtiv ved och oändliga mängder ris att elda. Men sen, när jag tänkte på det, eftersom jag fick det påpekat för mig, var det en blandning av panik och trötthet som la sig som en våt filt över hela projektet, innan det ens börjat.

 

Tills trädfällarmannen dök upp och visste precis hur man skulle göra: fälla det mesta, forsla bort det direkt och göra flis. Allt till ett enbart ekonomiskt pris för min del och utfört medan jag är på jobbet. Och nu är det alltså gjort. Done!

 

 - Jag lämnade en tall vid bäcken, för jag tyckte det såg fint ut, och så lät jag bli den där gamla trasiga björken, för det kan ju komma fåglar dit som tycker om den.

 

Så talar en riktig trädfällarman, och det känns väldigt tryggt att ha anlitat rätt person för jobbet. Någon som tänker själv, tar på allvar, har omsorg och enligt vad jag förstår kör han oftast med häst i skogen, och lämnar vissa gamla stockar till småkrypen på marken, för att det ska bli fint. Skogsvård, helt enkelt, även om det i det här fallet rör sig om en till ytan mycket liten hörna skog, på en stugtomt, en gammal fäbodvall.

 

En superhög, men sned, gran kunde han inte ta, för den stod på en annans mark:

 

- Men faller den så faller den i bäcken.

 

Dåså.

 

Nummer ett i åtgärdsplanen är därmed fixad! Det är lite som ett 15-spel, som vi kallar det hemma hos oss, d.v.s. att man måste flytta runt saker och ting i en viss ordning för att till slut få allt på rätt plats, även om man själv ibland skulle vilja börja i en annan ände. Prioritering. Logik. Och en hel del bakgrundskunskap om vad som händer om exempelvis träd står kvar och skuggar, fäller löv och barr på taken, så att de rasar in till slut av fukt och röta, som är fallet när det gäller ladugården på tomten...

 

Fäbodprojektet har alltså börjat på riktigt och jag läser i min nya bibel, en tjock och vacker bok om byggnadsvård, om skillnaden mellan renovering och restaurering, där det sistnämnda är att återställa till ursprungsskick, lite antikvariskt sådär, med gamla metoder och material, medan renovering är att höja standarden och göra det mer modernt och bekvämt, uppdaterat. Det som är BÅDE OCH kallas byggnadsvård. Så det är alltså när man tar hand om och vårdar ett hus med respekt för dess ålder, stil och förutsättningar, samtidigt som man gör det till något annat än ett museum, till en plats där nutidsmänniskan kan trivas och leva gott och njuta i en äldre miljö. Ungefär så. Det bästa av två världar, alltså. Och det låter finfint det, tycker jag.

 

(Läser också att byggnader i sämst skick är de bästa objekten, eftersom det blir störst skillnad före/efter... OK, köper det resonemanget också och tänker att vi i såna fall har dragit en vinstlott...)