Skitväder och råttgift

Den dagen när vi verkligen, verkligen MÅSTE göra ett och annat, om allt ska gå i lås, då är det förstås en av de få dagarna det senaste halvåret som det är skitväder. Blötregnigt, mörkskumt och fult. Det är den dagen vi MÅSTE traska omkring mellan stuga och ladugård bland de nya stubbarna och de leriga spåren efter trädfällningen, med diverse prylar. Det är också den dagen H måste stå uppflugen på en lååång stege för att försöka täcka in det stackars ladugårdstaket med en presenning, eller rättare sagt klättra upp och ned och flytta stegen ett otal gånger. Själv är jag vid något tillfällig behjälplig vid detta evenemang och jobbar med ansiktet vänt uppåt mot taket tills jag får en hel hög ”bös”, som kasar ner från taket, rakt i ögonen.

Jag har även inre tjänst den här dagen. Det lite kluriga med gamla fäbodstugor utan el och för närvarande även utan fotogenlampa, är att det är VÄLDIGT mörkt i hörnen i skitvädret, och framför allt bakom ytterdörren i den i övrigt fönsterlösa farstun. Där bakom står ett skafferi som jag behöver tömma på diverse lämningar, exempelvis en 70-tals plastpåsehållare i genomskinlig räfflad plast med plats för olikfärgade paket med 1-2-3-liters påsar över varandra. Jag fyndar även en trasig hammare, som jag ska göra en ljusstake av, tror jag (återkommer om detta så småningom, till jul kanske...), några flaskor och burkar, ett ensamt kastrull-lock samt – RÅTTGIFT. Säkert minst ett kilo. I en trasig papperspåse, som gjort att själva giftet ligger utspritt på ett helt hyllplan.

Det är lite konstigt att inse att jag visste precis hur råttgift ser ut - tänk så många vindlingar och vrår man har i bakhuvet, som man inte är medveten om till vardags! Så råttgift måste jag ju ha sett förr utan att jag kommer ihåg det, kanske exakt just innehållet i denna påse, någon gång för decennier sedan, för jag var som sagt helt säker direkt. H verkade lite fundersam över om det verkligen inte var någon typ av gamla specierier, något mjöl eller så, men påsen var från någon järn- och färghandel, så då var saken klar, tyckte jag i alla fall.

Och så står jag där och sopskyfflar det troliga giftet ner i en sopsäck, tills jag i stort sett är klar och kommer på att det nog faktiskt är ganska farligt att andas in, och jag tänker lite surmulet och irriterat att ”är det så här det ska sluta? – ska jag gå och dö av råttgift i ett mörkt hörn av en gammal fäbod och dessutom i skitväder...?”. Still kicking and alive, så det gick bra till slut, men det var dumt av mig att inte åtminstone sätta något tygstycke över mun och näsa. Undrar just nu bara hur man ska sopsortera detta, men det går väl att ta reda på.

När H inte längre såg var han spikade fast presenningen över ladugårdstaket, var det dags att lägga ner arbetet och försöka tänka att OFTAST så är det roligt och lustfyllt att fixa och dona och komma en bit på väg, hitta lite roliga grejer och få nya idéer, göra något lite bättre än vad det var innan, att få konkreta och synliga resultat, men inte PRECIS alla dagar...